Vad vill han?

Inatt hade vi ingen som helst synk, Thirias å jag. FÖrst sov han oförskämt länge, efter senaste tankningen. Då satt jag å kämpade med amningen, han sög dåligt, tappade taget hela tiden, å blev förbannad. Efter att prövat bägge brösten, till ingen nytta prövade jag till slut att pumpa ur för att se att han åtminstonde får i sig nåt. Fick ur ynka 40 ml sammanlagt, å fick i honom. Illvrål så fort maten var slut...Sedan knackar det på dörren, där står pappa. Han fick "jungman" som han kallar Thirias i armarna, och kämpade en bra stund med att sjunga för honom, klappa honom över ryggen å gå runt. Under tiden kom M hem, å han fick ila ner i frysen å hämta upp 2 byttor med frysen bröstmjölk från första veckan. Det kändes som en evighet innan fanskapet tinade, å till slut fick jag hällt upp 40 ml i en flaska, å pappa satte sig å matade honom (tror han tyckte det var riktigt mysigt) å Thirias åt å var nöjd...ända tills maten var slut. Illvrål igen! Tack å lov hade portion nr 2 precis hunnit tina, så i med 40 ml till i mannen. Först då var han mätt å nöjd, å John Blund knockade honom som man klubbar en säl. Tystnad! Nöjd bebis! LYCKA!

Efter denna attackmatning sov han nöjt länge. M gick å la sig för att orka upp halv fyra till morgonen å åka till jobbet. Jag hade lovat att göra morotskaka som han skulle ha med sig till jobbet. Var helt slut dock efter kvällen, så satt å försökte samla ork i soffan och vänta på att Thirias skulle vakna för å käka en vända till så jag kunde dra igång bakningen i lugn å ro sen...somnade tilll en kort stund, sittandes rakt upp i soffan. Mannen vaknade, hungrig, å återigen låg han å snuttade länge länge, men började till slut tappa greppet mer och mer, å blev frustrerad över det. Pröva andra bröstet, funkade en stund, sen samma dåliga tag som gör han ilsken. Prövade istället å pumpa ur, med en skitsur unge brevid som låg å fyrtaktade efter mer krubb. Fick till min stora förvåning ut sammanlagt 80 ml, å tänkte att nu jävlar ska väl pojkstackaren kunna bli mätt å belåten! Det gör ju ont i en annan när han gråter förtvivlat å man vet vad som fattas han, men inte får till det...
SÅ går ut å fyller upp mjölken i en flaska, å går nöjd in å matar honom. 80 ml sa bara slurk så var det historia, å han började slockna gott i armarna på mig. Jajamen, detta blir fint! Då helt otippat kommer det en jättekräkning från han, å säkert mer än hälften av maten flyger ur truten å näsan (!) på honom! FAAAN! jag har ju inget mer nu direkt....

Av nån outgrundlig anlednig tog väl detta musten ur han, så istället för ett illvrål, som jag väntat mig, börjar han istället somna om, å efter en liten stund kan jag lägga honom i babysittern, lungt.
DÅ, från ingenstans, kommer väääärldens magplågor å griper tag i hela mellangärdet på mig. Kände som jag knappt fick luft. Kramper varvat med bara sjukt ont överallt höll i sig, jag vet inte hur länge, men länge...Gick ut å hämtade luft. ingen nytta till. La mig på mage å sträckte ut på soffan, igen effekt...försökte andas djupa lugna tag. My ass att det gick när det gjorde så ont. Låg å funderade på om jag skulle ringa efter en ambulans, eller ringa å väcka grannen som e läkare. När jag för fullt låg å klura på vad jag skulle packa med om jag fick åka, på om Thiras skötväska var laddad, om jag skulle hämta upp fryst mjölk å tina, å lämna Thirias med M hemma, eller hur jag skulle lösa det hela, då helt plötsligt ger sig smärtan. Sakta känner jag hur magen slutar krampa, andningen börjar kännas lättare å allt känns okej igen.
Alldeles lagom till att jag hör M:s klocka larma på övervåningen börjar allt rätta till sig...Så blev det med den utlovade morotskakan som skulle göra deras sega jobbhelg lite roligare....Inatt var inte min natt...